Jag saknar dig. Inte bara tiden med dig. Jag saknar dig.
Kommer du ihåg när vi va i karlsborg? allt var så galet bra.
När vi träffades i stan, efter att inte ha träffats på 2 veckor. jag var så glad så jag nästan grät.
Du är den personen som vet ALLT om mig. Vi gjorde allt tillsamans.
Jag saknar dig så att det gör ont. Men kommer det någonsin kunna bli som innan?
Du var min andra halva, min syster. Hur kunde allt bli så fel?
Hur kunde vi glida ifrån varann så snabbt? Jag gråter när jag hör ditt namn.
Alla minnen, vi gjorde allt tillsamans. Allt jag har gjort har jag gjort med dig.
Ingen kommer kunna ta din plats, aldrig.
Om du någonsin behöver mig, så kommer jag ALLTID stå på din sida, oavsett vad som händer.
Det är ingen som någonsin kommer förstå mig, känslan av att förlora den personen som betyder mest.
Ingen kommer någonsin förstå det vi delade, bästavän.
Jag behöver dig. Du var hela min värld. Jag älskar dig. ♥

Jag ska berätta lite om vad som händer i mitt liv just nu.
Vissa av er kommer tycka att jag är dum i huvudet som skriver ut det såhär, där alla kan läsa, men jag har alltid varit sån och kommer alltid vara sån - jag vill att folk ska veta, inte alltför privata saker.

Jag kommer inte berätta hela mitt liv, från när jag föddes osv. haha.


Jag har gått på rosenlundskolan sedan sjuan.
Jag trivdes, det var jag och linnea, vi var som en person.
Jag gjorde inget utan henne, vi var som syskon.
Allt var skitbra, jag lärde känna en tjej om min syster.
Hon skulle börja i min skola, och jag var skitglad för det.

Hon kom, och allt var toppen, vi var alla tre och hade det bäst!
Jag bodde i Tenhult då, i lägenhet, men pappa vill ha ngt eget, helst ett hus.

I slutet av åttan, hittade vi ett hus, i malmbäck.
Pappaköpte det, och vi flyttade på sommarlovet.
Jag fick bestäma om jag ville gå kvar sista året på rosenlund, eller byta till parkskolan.

Jag valde att byta, det är det största misstaget jag har gjort i mitt liv.
Alla på parksolan var jättesnälla så det var inte det.

I samma veva som jag flyttade, dog min farfar.
Min faster fick allvarlig cancer, jag mådde skit över det.
Min farmor var helt förstörd, hon hade varit gift med min farfar i 65 år, och han togs ifrån henne.
Jag gjorde allt för att stötta och finnas där för henne, flyttade dit!
samtidigt som jag oroade mig för min faster.
Hon betyder mer för mig än vad ni någonsin kan ana!

Iallafall så flyttade jag till malmbäck, bytte skola.
Jag saknade mina två bästa vänner, jag tänkte på dom hela tiden.
trodde dom gjorde detsamma, men nej, dom gick bakom ryggen på mig hela tiden.
Jag berättade för dom hur jag mådde, dom sa till mig att dom förstod mig, och att dom alltid fanns där för mig!
Allt var lögn, precis allt.

Jag trivdes inte på den ny skola, jag är som ni kanske vet, väääääldigt blyg.
Det var skit jobbigt med nya människor, plus allt jag hade i mitt huvud just då, jag var på botten.
Jag grät mig till sömns varje kväll.

min, som jag trodde "bästavän" hade gått bakom ryffen på mig hela tiden.
Hon svek mig, när jag behövde henne som mest.
inte nog med det, så var det på min födelsedag!

Dom svarade inte när jag skrev till dom, jag ringde, messade, skickade medd. på fb. 
inget svar.
Jag visste ju inte ens vad jag hade gjort för fel.

Jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, jag har kännt den här tjejen i 7 år.
hon var som en syster för mig.

Jag är inte en sådan som har det svårt hemma, jag har en skitbra relation med mina föräldrar!
Har aldrig haft det svårt i skolan.

Jag mår så psykiskt dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Kan inte sova på nätterna, trycker i mig tabletter för att kunna sova.
Allt händer på en gång. 

Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig!
Jag ville bara att ni skulle veta, det är anledningen till att jag inte är lika glad som innan, detta knäcker mig.

Jag försöker att vara glad, & för min egna skull, vill jag försöka att inte låta detta knäcka mig, jag ska kämpa mig igenom detta, hur svårt det än är, jag kommer klara det!